En nostalgitripp på LAN

Från att jag var 20 till att jag fyllde 30 var jag en mycket inbiten konsument av data- och tevespel. Jag började med spelen bra mycket senare än de flesta andra och visst – man kan säkert kalla mig en nörd av den anledningen. Det är hur som helst ett epitet som jag bär med stolthet, och om du läser den här bloggen är du förmodligen likadan själv.

Framförallt spelade jag två spel till den absoluta bristningsgränsen – Diablo och Counterstrike. Grejen med dessa spel då var ju att de var bland de första som nyttjade online-funktionen där man kunde möta andra spelare över internet, i kombination med att spelen gick att spela precis hur länge som helst utan att ta slut eller bli tråkiga.

Nuförtiden finns det ju förstås stora mängder multiplayer online-spel, och jag har sedan länge gått vidare till att mer ägna mig åt film och tv-serier. Så när en av mina polare som fortfarande spelar mycket spel häromdagen bjöd in mig att vara med på ett counterstrike-lan var det inte utan att jag tvekade en aning. Hur som helst så lyckades han övertala mig, och det var verkligen hur roligt som helst!

Så mellan fredag och lördag satte jag mig i min kompis hus tillsammans med sju stycken andra herrar i samma ålder som vi och kastade mig in i counterstrike-världen på nytt. Fy fan vad roligt det är att spela det där spelet alltså – det går verkligen inte att sluta när man väl sätter igång! Till en början låg jag såklart en bra bit efter de andra som är relativt aktiva spelare, men det kom tillbaka ganska fort och innan natten var över hade jag minsann utmärkt mig som en av de vassare spelarna på plats.

Så när jag kom hem var det bara att sätta sig och beställa en ny gamingburk – nu ska här liras!